Paniiik

Asplöv

Hur ska man sova då?
Det vinglar alldeles förfärligt
Finns inget att stå på
Inget att hålla fast i
Det är så rörigt och
instabilt alltihop
Det går inte gå rakt fram
Du är inte hemma
och dej måste man vara
väldigt försiktig med
Inga frågor om nåt allvarligt
bara om sånt som egentligen inte
betyder någonting
Sitta snällt och le
Vara positiv
Gömma sig på rummet efter
att du har fått för dig något
Dum tjock och elak
som förstör
Det gnager
Dina fina ord som kommer ibland
bara saktar ner allt
gör det mer hanterligt
Men du orkar inte alltid
Du blev orolig och jag fick lova
att ringa och be om hjälp
Mitt i veckan får vi se

Förövrigt kan jag ha ärvt en sjukdom till

Fågelsång

Klor

Det började fint.

- Zaaaraaa!

Kroppen stressar upp sig och
jag är påväg att rusa ner för trapporna
för att hjälpa.
Stoppar mig själv.
Känslorna säger att jag måste ner.
Måste hjälpa.
Men i huvudet vet jag att det inte kommer hjälpa.
Det kommer vara tomt.
Jag vet det.
Egentligen.
Ändå..

- Zaaaaraaa!

Jag ignorerar så gott jag kan.
Stirrar ner i golvet och kämpar.
Efter ett tag hör jag en ambulans.
ignorera,ignorera,ignorera
inte mitt fel, inte mitt fej.

Det där är svårt.
Kommer det någonsin sluta.
Det är nog det jobbigaste.
Det som påverkar och känns mest.

Tack för att du och ni tog hand om mig <3