Paniiik

Night after night I wake up crying
Cause I feel like dying

Jag vill bli sjuk.
Sådär nästan farligt sjuk.
Så jag blir svag och inte behöver
kämpa mer.
Så jag kan ta en paus.
Så det fixar sig utan att jag är stark.
Det är därför jag slänger mej över din gaffel
trots att du är sjuk.
Det är därför jag håller mej precis utanför
den magiska gränsen som ska skydda mej.
Det är därför jag ler när det gör ont.
Det är beviset för att det spricker i kanterna.
För att jag har börjat vingla.
För att jag börjar ta slut på krafterna.
För att det snart inte funkar mer.
Tack och lov kommer du snart hem.
Med dej fixar jag allt.

Kommer du ihåg hur viktigt och fint ordet
Virvla var för mej.
Kommer du ihåg när jag berättade det för dej
på ett cafe och du skrev det med fina snirkliga
bokstäver på min hand?
Jag önskar att jag tog kort på det.
Kommer ni ihåg hur det ordet kunde få mej att kämpa.
Hur jag var besatt av det ordet?
Just nu häller jag glitter
i
baklänges.

<3