Paniiik

 Dåliga spiraler som sagt.
Bryr jag mej?
Nej.
Eller jo det är klart jag gör.
Lite iaf.
Jag undrar hur jag kommer tänka sen.
Just nu känns det som om jag kommer tänka
"det var en del av mitt liv"
Men kommer jag det?
Om folk frågar oså?
Jag kommer ju inte alltid tänka som jag gör nu.
Tror jag inte, även om det känns så.

Om man tänker efter så är jag ju ganska dålig.
Säg inte emot nu för ni vet inte.
Jag gör ju precis allt dumt man kan göra.
Eller nej det gör jag inte.
Men jag gör dumma saker.
Många.
Skolan gör allt till en stor nedåtspiral tror jag.
Och jag trivs lite
samtidigt som det gör ont så jag skriker.
Inombords iaf.
Det känns liksom tryggt att vara tillbaks i gamla banor.
Men varför?
Jag vill vara duktig och klara saker.
När det inte funkar mår jag dåligt och flyr.
Är det så konstigt att jag väljer glittret och skratten istället
för det där som jag inte klarar av?
Det där som får mej att vilja spy.
I min värld är det ganska logiskt men jag förstår ju också
att det inte alls är bra.
Jag vill klara.
Jag vill vara duktig.
Jag vill verkligen.
Men kan ni hjälpa mej att klara av det så att
det inte gör så himla ont?
Typ sakta ner.
Ta en sak i taget.
Lyssna på mej.
När jag klarar och när jag inte klarar.
Då skulle jag förmodligen klara mer och mer.
Men nej.
Samhället funkar inte så.
Det är jag som är dum
  dum
 dum
 dum
&
fel.
.

Förlåt.

 Jag försöker.
Jag låvar, jag försöker verkligen.
Jag försöker vara tillräcklig.
Jag försöker vara stark.
Eller nej.
Men jag försöker låtsas.
Bara för dej.

Jag trodde ett tag där...
att jag skulle berätta.
Att  du skulle få veta och kanske,
kanske förstå lite.
Och att du på något sätt skulle hjälpa mej.
Men igår.

Jag insåg att det inte är så det kommer bli.
Det var nog bra att jag insåg innan det var försent.
Det hade bara blivit fel och konstigt.
Och bråk.
Du skulle inte orkat.
Du hade förmodligen mått mycket sämre.
Du skulle kanske till och med klandrat dej själv.
Fast det skulle du isf aldrig erkännt.
Du skulle skylla på mej förmodligen.
För det är lättare.
Jag skulle må sämre.
Ond cirkel

Nej jag ska kämpa vidare.
Jag ska klara det här själv.
Eller själv..
jag har ju alla sötnosar.

Nu var jag för ärlig och blir straffad för det.

Tvång.
Massa mycket tvång
och ångest
blandat med kaos skratt.
Oså tårar.
Eller ja.
De finns där men de får liksom inte komma ut.
Nostalgi.
Tårar.
Ni är finfina och jag älskar er
<333
Leende.
Leende tårar.
Det är fint.
Hoppas ni står ut för ni är..
..ni är..
..Luften jag andas..
Fina.
Dåliga spiraler det här.
Fast det är fint
och jag ler
och gråter
men det gör inget
eller?
För det är så fint.
Och jag börjar förstå hur jag tänkte
igen.
Det är fint.
Det glittrar.
Jag saknar er.

Dej, du fina finurliga människa som jag vill äta pepparkaksdeg med.
Dej som man kan diskutera konstiga saker med.
Du som är klok och logisk i min värld.
<3

och..

Du du du.
Som man bara andas med.
Och skrattar.
och klagar.
och mår bra.
Du och jag tanter
<3

och..

Du som verkligen försöker.
Du som är lite små komplicerad.
Du som alltid försöker hjälpa.
Du är sneeel.
<3

och..

Du med bleka huden.
Du som är vilsen i en värld full med frågor.
Du som bara vill göra rätt.
Pussenbiten.
Du är duktig.
Så många ord.
Du är fin!
Finare än du själv förstår
<3

och..

Du som varit med om så mycket svårt.
Du som ALLTID ställer upp för allt och alla
kanske inte dej själv dock.
Du som är helt otroligt duktig.
Du som aldrig ger upp hur svårt det än är.
Ängel
<3

och..

Du som är posetiv och glad
och snygg.
Och världens snällaste.
Åhhh
<3

och..

Du du du som bara förstår.
Du som blev bättre än jag trodde det var möjligt.
Du du du.
Du som ger elektriska stötar.
Du som man kan titta på i timmar.
Du som jag vill veta allt om.
Du du du.
Du som får än att tänka kursiva ord.
<3

Jag älskar er!

...
..Svart..
Vita soffor
och sen går allt för fort.
Glas splitter.
Jag
vill
vill
vill
INTE!
Jag vill komma ihåg men inte
återuppleva.
Det är hemskt.
Och tragiskt.
Jag tror inte på "men för livet" egentligen.
Men med tanke på..
..jag kanske borde?
Visst man kan bli påverkad...
men
nej jag accepterar inte.
Jag ska vara stark.
Okej?

Det snurrar.
Det är ganska skönt
men också ganska rörigt.
Hjärnan låser sig och jag kan inte
tänka.
Inte alls.
Allt blir fel.
Texten ser ut
som en svamp.
Gör den inte?

Oj där trillade tankarna bort igen.
Seriöst?
Fast det är ändå rätt kuwl.
Humörsvängningar.
Man kan inte sluta le.
Eller jag kan inte.
Fast det är rätt jobbigt med.
För er och särskillt för dej tror jag.
För mej med.
Men det är ju liksom okej.
>Orden kan inte förklara känslan<

Det här blev inte så bra.
Jag borde äta mer så jag kan tänka.
>.<

Förlåt.

 [ eller egentligen ä kanske ]

Ordet.
Ordet börjar på ä.
Det är ett fint ord.
Du är lugnt värd det.
Men jag vill inte slita ut det.
Undrar om du förstår?
Undra om du ens märkt det?

Känns som alla sliter ut ordet,
så det tappar sin glans och mening.
Det känns inte värt.
Det ska vara speciellt.
Det ska verkligen kännas när man säger det..
Kännas så man vibrerar.
Jag kanske är dum..
Men iaf.
Ordet håller på att slinka ur mej lite då och då
för du är så himla underbar.

Poss :*

[ k nr 2 ]

Tårar
Leende
Leende tårar

Ljud
Brus
Röster
Förvirring
Elaka snäll ord
Panik
Paniik
Paniiik

Slag
Tårar
Panik.
BRUS
>.<
Panik.

Leende tårar

God natt

--->
musik