Paniiik

Jag låter er skada.
Riva slita dra.
Bita riva slå.
Jag ger råd och leker stark.
Jag liksom?
Försök tro på det iaf för jag säger nog rätt bra saker.
 Ibland.
 Fast jag blir jätte förvirrad.
 Era ord.
 Mina tankar som jag försöker måla över.
 Det är inte bra.
 Men det gör inget.

 Nu tappade jag bort mej.
 Jag tänker som förr.
 Trasslar in mej.
 I glitter och färg
 Känns som ni kanske inte förstår.
 Och det är nog bra.
 Jag vet inte riktigt hur jag ska
 kommaloss dock.
Du är iaf fin och försöker verkligen förstå.
 Jag är så himla glad för det.
Lättare att andas i din närhet.

 Just nu,
 Just nu behöver jag gråta.
 Det känns.
 Ibland lyckas jag nästan men inte helt.
 Det kommer liksom inte ut.
 Det hjälper inte att göra det där heller.
 Det sitter fast.
 Det är stort och svart och
 sitter fast där innanför revbenen.
 Ångest kanske?
 Jag vet inte.
Det stora svarta

 Jag är försiktig med orden.
 Bara till dej skriver jag dem nästan ärligt.
 Du du du som inget kan göra.
Det är nästan elakt.
Förlåt

Älskar er alla <3

Jag tkr inte om det.
Inte alls.
Nätterna tar sönder mej.
Jag varken vill eller orkar.
Attackerna kommer överallt
och jag orkar inte med mej själv.
Gråt med mej älskling <3
Nej fy.
Så svag får jag inte vara.
Jag bara liksom säckar lite här nu.
Sen sen sen..
någongång.
Ska jag ta tag i allt igen.
Och vara den ni tror jag är.
Orka allt det där.
Försöka göra er
och framförallt dej
nöjd.
Men du kommer bara klaga för
det är så det är och så
det ska vara.
Antar jag?
För jag är inget barn.
Jag är stor.
Stora har ansvar.
Jag vill inte.
Allt är rörigt och kaos.
Ser ni inte?
Hur kan ni inte se?
Det är grått och sprucket.
Bamseplåster på hela världen.
NuNuNu
!
Laga.
Byggare Bob.
Vart är du?

jag orkar inte.
Jag tänker inte förklara.
Det här sög. Okej?

förlåt.

Men ibland så är jag fast.
 Kan Du känna likadant?
 Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.
 Och ibland är allting kaos,
 och jag blir mörkrädd mitt på dan.
 Ibland behöver jag en
 paus och är Du hyfsat likadan
 kan vi gå vilse genom stan.
Kärlek på dej <3

Jag tror det är 29 bokstäver i alfabetet.

Det är så jaewla kallt.
Trots massa kläder.
Jag skakar massa.
Iofs kanske inte för att det är kallt.

Fingrarna var nere i halsen innan.
Fortfarande samma resultat.
Inte bra i alla fall.
Men det gör så himla ont.
Idag var verkligen jobbigt.
Fast du är så fin fin fin!

Sen promenaden.
Fint.
Tiden liksom försvann.
Lite för kallt dock.
Men du var så fin.
Och jag vill bara gömma mej under
täcke med dej.

Kom hit och andas då?
Det blir lättare då.
Typ..sådär i mitt öra så att jag kan andas med dej.
Du är fin.

Nu ska jag duscha och basta.
Har jag tänkt.
Långt att gå men det är det kanske värt.

Jag älskar er <3

Pizza imon. Okej?

Det går omkring ett djur på skärmen.
Jag har studerat det länge.
Det har fyra ben och två grejer.
Oså fluger de lite ibland.

Åh du är fin.
Det var fint idag.
Det blev sådär rörigt
och tröttigt
för båda två.
Jag tappade verkligheten
och skrev dumma saker
i blocket.
Osen bara stirra.
Och du bara satt där och såg fin ut.
Och hade kalla kårar i hela kroppen.
Oså höll vi varandra i handen.
Och bara satt.
Sådär stilla.
Och andades.
Och allt runt omkring bara snurrade.
Långt långt bort.
Det var bra och fint mitt i det dåliga.
Oså tittade vi på varandra.
Du är fin
Sen log vi.
Och det var sådär mysigt
med allt det röriga omkring.
Ibland gillar jag
kaoset.

Du är underbar.
<3

Börjar bli ont om bokstäver nu.
Men jag kommer nog på något.


Du mår dåligt igen.
Det skulle ju vara omöjligt nu?
Kanske inte omöjligt.
Men inser du inte?!

STÅ STILL OCH ANDAS!

Fast jag vet att det är svårt.
Men du måste.
En gång till.
Det går inte.
Och jag vet inte.
Vi skulle nog inte få samma kontakt?
Samma band..
Eller skulle vi?
Det vet man aldrig.
Men..
Försvinn inte.

Det gör sådär jobbigt ont nu.
Speciellt när du bara ligger där och inte orkar
för allting bara bankar och slår.
Jag tassar runt på tå så att du inte ska märka
att jag finns.
Men världen är luddig och det är svårt att
ta sig fram ohörbar när man inte ser.
Klumpigt.
Klarar knappt av att andas och dagen börjar med
att jag nästan svimmar.

Jag tänker på söta bomullstrosor med söta blommor och jämn hy.
Det är så det ska vara.
Fräscht.
Det är inte sån jag är.
Jag är fel.
Jag blir äcklad av mej själv.
Vill nästan inte att du rör vid mej
men dina händer ger magiska stötar som liksom
får det där onda att liksom göra mindre ont.
Kanske till och med nästan försvinna helt
för en stund?
Jag är ego och låter dej därför ta på mej.

Du ser det ingen annan ser
och du försöker göra det du verkligen verkligen
tror är bäst för mej.
Inte det som är bäst för världen.
Du är bra
Du är bättre än bra
Du är bästast!
<3

Nu ska jag till tandis.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Min tandis är snäll
men sen är jag ju oduktig och då blir de
snälla orden vassa som knivar.
Aja.

Förlåt

Jag dricker cider ur ditt glas.
För att vara nära dej eller något.
Jag vet inte.
Men det känns lite bra i smyg.

Vaknade med världens ångest.
Kunde inte röra mej.
Världen snurrade runt och blev till ett overkligt kludd.
Men då kom du du du fina du in
i mitt huvud och fick mej att le.
Då bröts det där dumma och jag orkade ta mej ur sängen.

Nu börjar ångesten komma tillbaks.
Idag kommer bli en jobbigdag.
Kommer få kämpa emot massor.
Inte så bra med tanke på att jag ska plugga.
Idag är en sån dag när lugnande är väldigt lockande.

Jag har glömt bort.
Så jag ska vara tyst nu.
Förlåt.
 <3

Jag är trött i huvudet.
Allting snurrar.
Jag har fortfarande inte blivit av med paniken.
Trotts det där.
Urk.

Det var skönt att bo hos dej.
Helt avslappnat och fritt.
Ingen press någonstans.
Sidenkalsonger dagen lång.
Jag hanterade allting nästan helt normalt.
Dessutom blev man inte tvingad upp ur sängen.
Jag fick liksom göra precis hur jag ville.
Det var skönt.
Och du är så himla bra <3
På alla sätt och vis.
Kaerlek<3

Nu blir det låten alldeles för högt.
Men vad gör det lix.
Lika lite som det där.
Och knall lila hår
och blekningar
så skiten ramlar av
och deras hat.

För så länge kaoset håller sig på en hanterbar nivå är jag nöjd.
Sålänge jag klarar att andas.
Så länge..
så länge är det bra.

tror jag.

Förlåt

<3