nr 98

[ Skrivet någongång på H ]

Trasdocka

Dimman blir allt tätare
Det blir allt svårare att utskilja
färgerna.
Orkar mindre o mindre
igen.
Jag är så sjukt rädd
För det här stora
som jag inte ens tycker om.
Allting rasar. Varenda mur.
Det där allra sista
tar sig in överallt
Floder varenda dag
och det där hjälplösa
stresset som inte
har tid.

Men jag är odödlig.
Går alltid att pussla
ihop. Klistra.
Så länge ni är där
med glittret

<3

Don't hurt us
anymore, No!

nr 97

Pepsijack mit i natt.


Jag är svår och vill inte riktigt.
Jag är negativ och vill inte äta alla små.
Efter många om o men
och olika förslag på lösningar så
vinner pepsi förslaget.
Försöka bli lugn av att dricka kletet.
men då måste man ta sig ner.
Jag hatar det.
Har alltid hatat det.
Jag är totalt livrädd för nerevåningen
på nätterna.
Lyckas dock intala mig att det är
tillräckligt värt och att jag inte
vet vad jag är rädd för så då äre nog ingenfara.
Så går ner för trappen.
Stel som en pinne.
Tänder hall lampan för det är ett måste.
Så man har koll.
Låter bli att tända alla andra lampor.
Lite duktigt.
Öppnar snabbt kylskåpet så det blir
ljust i köket.
häller upp pepsi och sneglar mot vardagsrummet.
O där ligger någon.
Jag får panik och slänger in pepsin
i kylen, tar glaset och stelare än stelast
och halvförlamat försöker jag
snabbt gå till trappan och släcker lampan och försöker
rusa upp fast kan knappt röra mig.
Hålen är i trappan är det mest skrämmande.
Jag får för mig att dem försöker få tag
i fötterna och jag hoppar från trappsteg
till trappsteg och göra alla möjliga hit och dit
för att dem inte ska få tag i mig.

Nu sitter jag på rummet o skakar.
De där vita ska nog ner ändå.
Fast än har jag inte bestämt mig.


nr 96

Rutigt

Allt är ett skämt
Allt snurrar runt och
det sitter fler o fler kniwar i kroppen.
Ni sätter dit dem.
Jag wet warken ut eller in.
Will jag wara här.
Eller will jag wara där.
Det ända jag wet att jag will
är just nu omöjligt.
Det är snart twå wiktiga dagar.
Jag har ingen aning om hur det kommer gå.
Massa ätande och bestämmelser.
Gör si, gör så.
Annars är man fel.
Följer inte mallen.
Passar inte in.
Blickar.
Jag tål det inte.
Sen ska man wara duktig
Wara tacksam.
kanske inte på riktigt?

En timme kwar.
Sen ska jag tillbaks och tänka
öwer mina synder.
För sådana blew det.
Trots att jag inte will och trots att
du nu wet om det och accepterar det.
Men du kommer bli ledsen.
Mer ledsen.
Klarar jag aw att bära det?
Klarar jag aw att bära äwen dej?
Det wet jag inte.
Jag tror nästan inte det.
Det gör så ont warje gång.
Det drar ner mig så mycket.
Lowet är snart.
Är jag fri då?
Eller är jag hemma för att wända.
Det får jag nog fortsätta undra.
Måste träffa fler wita rockar.
Fler ändringar framotillbaks.
förmodligen.

Älskling.
Wi får aldrig flyga utan warandra.
<3

Alis wolat propriis!
<3

Odödlig.




Nr 95

Liten Gris

Jag snorar o snurvlar som en elefant i snöstorm.
Jag har helgpermission och är hos Prins.
Sen ska jag flyga i fara i vara tills söndag.
Jag är glad att jag är här.
Fick sprutnäseblod och tappade rösten
och det kändes så bra att vara med dej då
för jag skämdes inte så där
som jag skulle ha gjort
och det betyder att du har fått gå lite närmare.
Igen.

Kände mig lite vuxen idag och vandrade med hund
helt själv men nu kommer ångesten och jag är svag
som en liten Gris.

Någon undrade om jag mådde bättre.
Svaret på frågan är svårt.
 Jag tror inte jag mår bättre.
Jag mår iaff inte så bra att jag
kan bli fri släpt.
Jag ska försöka gå lite mer i skolan
nu dock.

Fast jag har fått farliga minnesluckor som dem inte kan förklara.
Jag gråter massor.
När ingen ser.


Poss på er <3

RSS 2.0