Paniiik

Ingen ordning

Det är kaos.
Självhatet biter tänderna i mig
och jag känner hur det blir ett
svartmoln runt mig.
Svart moln som förgiftar luften.
Du säger att det inte är någon fara men
jag känner hur du andas in det svarta, in
i din rena sköra kropp.
Jag vet att du inte tål det.
Jag vet att du inte gör det.
Trots att du säger att det inte är någonfara
att det inte gör något.
Dina rörelser säger tvärtom.
Jag känner sånt.
Du kan inte ljuga älskling.
Jag vet ändå.

Det fastnar i bröstkorgen.
Det kommer inte ut.
Jag vill gråta men det går bara inte.
Finaste finaste du.
Jag borde inte vara här just nu.
Jag skadar mer än jag gör bra.

Nu äntligen ramlade små glittrande droppar från
mina ögon och det är skönt samtidigt som det gör ont.
Jag får liksom ingen ordning.
Det är så förfärligt och det är så bra.

Jag vill göra röda sträck.
Det är liksom en symbol för allt.
För det dåliga och det bra.

Men ni skulle aldrig förstå
Aldrig aldrig aldrig

Var glada för det.