Paniiik

Rosa puzzel

Jag tänker
att det beror på mej.
Att det är jag som är dum.
Det är jag som stör mej.
Det är mej det är fel på.
Inte dej.
Du är oskyldig.
Du har väl aldrig gjort nåt.
Men ändå kan jag inte låta bli att
tänka att du faktiskt inte är dej själv.
Sådär som du och jag så många gånger
har pratat om.
Fast.
Det beror nog bara på mej.
Det måste bero på mej.
Vad skulle det annars kunna va?
Jag blir irriterad på små saker
och det är ju mitt fel.
Ni fattar nog inte ett dyft men det
är nog bara bra det.
Men vad kan man göra
åt att man stör sig?
Om det är ens eget fel?

O.o

Jag blir sur.
Helt jaewla förbannad.
Jag hatar det här.
Allt kan gå och dö.

Det vände sådär plötsligt.
Vet inte varför.
Först blev jag saknig.
Sen ledsen.
Sen helt arg.
Sparkade och slog och kvävde
skrik i kudden.
Jag orkar inte ha ont mer.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Sen vände det igen.
Jag blir rädd.
Sådär liten igen.
Du behövde hjälp
Du ropade
Och jag var hjälplös.
Kunde inte göra något alls.
Bara lågdär och bet mej i armen.
Totalt livrädd.
Sen låg jag och grät ivad som kändes som
evigheter innan jag tillslut somnade.
Jag hatar nätter.