Paniiik

förstöra

Jag vill förstöra
för det gör så jaewla ont
Jag vet inte vad det kommer ifrån
och allt känns bara hopplöst.
Jag förstår inte hur ni klarar det så himla bra
Utan att trasa sönder er själva
dessutom.
Jag vill trasa sönder.
Du märker ju inte nåt ändå.
Hur ska jag klara allt?
Jag är värdelös på allting.
så känns det.
men så ska vi inte tänka.
jag måste jobba på.
göra så gott jag kan.
inse att jag kan misslyckas
och förlåta mig själv för det.

när jag tänker på mig själv
får jag ångest så jag skakar.
jag blir så äcklad.
om jag tar på min hud ryser jag.
us.
tar jag på mina bröst så håller jag på att spy.
jag måste liksom hålla mig själv utanför
annars blir det outhärdligt.
Har ni någongång känt så?

Jag är vanlig.
Ts.

Koma

Jag är livrädd
Livrädd och tror att jag ska dö.
I natt kommer det ske.
Jag kommer dö.
Jag gråter i timmar till
de små vita gör så jag somnar.
Utan dem är jag vaken i timmar
Helt förstörd
Går runt i cirklar
Tyst tyst tyst
*banka och slå*
Ni kan inte nå mig
Jag hör er inte för allt oväsen.
Jag är rädd att himlen ska bli ett
hål och att allt ska frysa till is på sekunder.
Jag är rädd att såren på min rygg inte kommer
läka för att jag inte kan vara tillräckligt still.
Vad är jag värd?
Varför tycker ni om mig?
Jag är ointressant.
Jag har inga viljor?
Inga drömmar?
Eller har jag det?
Vågar jag ha det?

Jag älskar er iaf.
Jag bryter ihop hela tiden.

Karen

Till det stora huset med konstiga
trappor och konstiga konstverk har jag
börjat gå.
Jag är fortfarande tveksam och vägrar titta
i ögonen och kan inte sitta still.
Oartig snorunge som jag är.
Iaf.
Jag har tydligen en
humörsförändring eller vad
de kallades.
Oj rakt på sak.
Och så hade jag symptom på massa.
Det kan nog leda någon vart iaf.
För nu skajag utredas igen
och kanske blir det socialen med.

Jag är räddast i världen nu när du är så långt bort.
Jag vet vad du säger att det ordnar sig men du är ändå
så läskigt långt bort och jag behöver dej så sjukligt mycket just
nu när du inte har tid.

Och du min bästaste bästa lilla söta prinsessa.
Jag är rädd att vi inte är som förr.
Att du inte vill det.
Jag saknar dej och vill hjälpa dej.
Förstår du det?
Får jag det?
vill du?


<3