Paniiik

Jag tkr inte om det.
Inte alls.
Nätterna tar sönder mej.
Jag varken vill eller orkar.
Attackerna kommer överallt
och jag orkar inte med mej själv.
Gråt med mej älskling <3
Nej fy.
Så svag får jag inte vara.
Jag bara liksom säckar lite här nu.
Sen sen sen..
någongång.
Ska jag ta tag i allt igen.
Och vara den ni tror jag är.
Orka allt det där.
Försöka göra er
och framförallt dej
nöjd.
Men du kommer bara klaga för
det är så det är och så
det ska vara.
Antar jag?
För jag är inget barn.
Jag är stor.
Stora har ansvar.
Jag vill inte.
Allt är rörigt och kaos.
Ser ni inte?
Hur kan ni inte se?
Det är grått och sprucket.
Bamseplåster på hela världen.
NuNuNu
!
Laga.
Byggare Bob.
Vart är du?

jag orkar inte.
Jag tänker inte förklara.
Det här sög. Okej?

förlåt.

Men ibland så är jag fast.
 Kan Du känna likadant?
 Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.
 Och ibland är allting kaos,
 och jag blir mörkrädd mitt på dan.
 Ibland behöver jag en
 paus och är Du hyfsat likadan
 kan vi gå vilse genom stan.
Kärlek på dej <3