Paniiik

 Jag försöker.
Jag låvar, jag försöker verkligen.
Jag försöker vara tillräcklig.
Jag försöker vara stark.
Eller nej.
Men jag försöker låtsas.
Bara för dej.

Jag trodde ett tag där...
att jag skulle berätta.
Att  du skulle få veta och kanske,
kanske förstå lite.
Och att du på något sätt skulle hjälpa mej.
Men igår.

Jag insåg att det inte är så det kommer bli.
Det var nog bra att jag insåg innan det var försent.
Det hade bara blivit fel och konstigt.
Och bråk.
Du skulle inte orkat.
Du hade förmodligen mått mycket sämre.
Du skulle kanske till och med klandrat dej själv.
Fast det skulle du isf aldrig erkännt.
Du skulle skylla på mej förmodligen.
För det är lättare.
Jag skulle må sämre.
Ond cirkel

Nej jag ska kämpa vidare.
Jag ska klara det här själv.
Eller själv..
jag har ju alla sötnosar.

Nu var jag för ärlig och blir straffad för det.