Paniiik

Jag vet inte hur det är.
Det är rörigt.
Kontrasten är stor.
Det gråa och det i färg.
Jag letar trygghet och leenden i allt.
Men egentligen snurrar det mesta bara runt.
Snurrar fort och är kaos.

Livet är lite tragiskt egentligen.
Ganska mycket.
Eller jag tror det.
Alla mår dåligt på sitt eget lilla vis
och alla bara är grå och vandrar runt och stirrar,
stirrar raktfram.
Utan att varken se eller bry sig om någon annan.

Du mår dåligt igen.
Värre än vanligt tror jag.
Du får det att låta så iaf.
Du är på väg att ge upp.
Det är svårt att hantera.

Tack och lov att jag har dej <3
Du är så fin och bra!
Och du förstår.
Nästan iaf.
Jag tkr om dej massvis.

Er med <3