Paniiik

1 september 2007 Kl. 22.09

Jag är ensam med mörkret. Winnerbäck lite för högt. Ganska mycket för högt kanske men så länge det hjälper mot hjärnspöken så gör det inget.

"Tralala, för det är ingen som har lust"

Tydligen kan man inte förstå vad jag säger. Det är som du sa "för avancerat". Det är så jag vill att det ska va. Ibland i alla fall. Eller inte egentligen men ni vill att det ska vara så och eran vilja får ni att bli min.
Eller egentligen vill jag väl inte det för jag vet att du vill hjälpa och jag vet att du verkligen försöker förstå men det är nog precis som du sa, avancerat. Frågan är om jag borde jobba på att förklara eller bara låta det vara. Om det är värt att kämpa. Det måste övervägas noga. Det tar på krafterna att förklara och egentligen kan du inte hjälpa mig. Det ända du kan göra är att prata med mig. Det hjälper ju i och för sig ibland men det är inte tröstande ord jag vill ha. Men du är snäll och nu känner jag mig elak för att jag dissar den hjälp du försöker ge. Om jag fortsätter så här så kanske du skiter i det.. men å andra sidan kanske det blir för jobbigt att veta så att du inte orkar med, sådär som jag är rädd för.

Där tog skivan slut och tinnitus tjut i öronen är allt som blir kvar. Och lite flåsande och ett surrande som jag tror är från datorn.

Jag vill nog vara lite som Lars Winnerbäck. Sjunga fina texter som folk känner igen sig i men som ändå är ganska finurliga. Finurligt måste det vara för annars blir det inte speciellt, inte rätt. Det måste vara krångligt och böjt för annars är det inte rätt känsla. Det måste liksom vara igenom tänkt ett steg längre än vad det brukar vara. Inte bara rätt upp och ner.

Nu ska jag fånga en fjäril i drömmarnas värld.
God natt <3