nr 64

Självhatet väller över mej på några sekunder.
Jag måste här ifrån, bort bort bort!
Jag springer.
Trappa efter trappa.
Kan inte andas..
sjunker ihop i en ensam korridor
på en bänk.
Jag flåsar, skakar.
Kan inte andas.
Jag gråter och bankar och slår.
Kan det inte bara gå över.
Varför blir det så här?
Orkar inte tänka.
Måste andas.
Efter ett tag går andningen bättre.
Jag blir yr och mår illa.
Dem viskar hemska saker.
Jag kan inte ha kvar maten i mej.
Jag är inte värd den.
Jag springer in på närmsta toalett
och försöker spy.
Det funkar som vanligt inte.
Jag tvättar ansiktet med kallt vatten.
Jag ser ut som en blek bäver.
Jag låser upp dörren och släpar
mej ner för trapporna.
Tillbaks till klassrummet och verkligheten.

Jag måste bli fri.
Det här får inte förstöra mej.
Får inte förstöra för oss.
Du är det viktigaste jag har.
Jag älskar dej.
Jag vill inte utan dej.
Jag ska fixa det på något sätt.
Förr eller senare.
Måste bara komma på hur.
Men
Jag älskar dej.
Okej?
<3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0