Paniiik

Tuggummi bubblor

Tvål, blod och pepparkakor.
Det är ingen bra blandning.
Det är dock ungefär vad allt smakar.
Matkontrollen ramlar bort mer och mer
och det är skrämmande.
Jag känner inte hunger och mätthets känslor längre.
Det är någon blandning.
Ett okontrollerat behov.
Jag vill äta!
Jag vill ha mat!
Fast egentligen är det ju inte det jag vill.
Jag vill nog ha smaken tillbaks.
Allt blir så grått och jobbigt
när jag ska äta nu.
Ätande har blivit nåt man
gör för att man måste och jag
tycker inte om saker som jag inte
ser någon mening med som ni
kanske vet?
Jag fattar att jag måste
äta och allt det där.
Men ändå.
Det är verkligen
sjukt jobbigt.
Testa och äta tvål i 3 veckor
själva innan ni säger emot.
Orken börjar med försvinna.
Jag har inte sminkat mej på hur länge
som helst.
Mitt hår ser hemskt ut och jag gör inget
åt det.
Sånt spelar väl i och försig ingen roll.
Men det är sånt man borde orka.
Orka vilja iaf.
Ända gången jag tror jag mår
sådär braigt som man ska må egentligen
är när du får mej att hamna i din bubbla.
Pizzerian är ett bra exempel på det.
Jag måste lära mej hur man tar itu med sånt här så
jag kan hjälpa andra sen.
Urk.
Nytt möte imon.
Jag vet inte riktigt hur det kommer gå.
Jag vet inte riktigt vad jag känner.
Jag vet inte riktigt vad du kommer säga.
Jag vet inte riktigt vad du tycker och jag vet inte
vad du märkt sen senast.

I'm not afraid of being sick
I'm more afraid of being well