Paniiik

[ Skrivet någongång på H ]

Trasdocka

Dimman blir allt tätare
Det blir allt svårare att utskilja
färgerna.
Orkar mindre o mindre
igen.
Jag är så sjukt rädd
För det här stora
som jag inte ens tycker om.
Allting rasar. Varenda mur.
Det där allra sista
tar sig in överallt
Floder varenda dag
och det där hjälplösa
stresset som inte
har tid.

Men jag är odödlig.
Går alltid att pussla
ihop. Klistra.
Så länge ni är där
med glittret

<3

Don't hurt us
anymore, No!