Paniiik

Onda cirklar

Det känns så himla meningslöst
För det blir ju seriöst värre och värre
Över allt
Alla är snälla och omtänksamma
men det känns konstigt för
berättar inte allt och då blir det konstigt
Jag vet att jag är phett negativ men ni fattar inte
Det börjar bli som dådådå
och jag är rädd.
Helt sinnessjukt rädd och orklös.


Gammal text ;

Precis som då men annorlunda

Jag blir sådär liten och hjälplös,
vill bara gömma mej.
Jag står och ser på när allt
hemskt sker...igen.
Allt jag kan förmå mej till att göra
är att gråta, precis som då.
Då var det ju förstårligt, för jag var
ju liten?
Man kan inte förvänta sig det ett
barn. Men nu?
Då som nu borde jag göra något.
Innan det är försent, igen.
Innan det finns en ny stjärna.
Innan det är fler skrämmande röster
i mörket.

[ Nej det handlar inte enbart om tyskan, nej. ]