nr 43

Gräs mellan tårna

Just nu vill jag skrika att jag aldrig mer vill träffa någon.
Aldrig,aldrig,aldrig!
För det blir inte bra och jag gör fel.
Och tiden räcker inte till.
och det blir fel.
och så gör det ont.
oså blir det fel.
Jag fattar inte.
Jag vill att det ska gå ihop.
Men det gör ju inte det.
*Stor ledsen klump i magen*
Jag fattar seriöst inte hur folk orkar med mej
för jag orkar inte med mej själv.
Och ja jag är ganska negativ nu.

...

Utan den där listan
hade veckan inte alls
gått ihop för jag rör till allting.
Jag har ingen koll.
Försvinner här och där.
Håller knappt koll på vad som
verkligen finns och vilket som hör till
det där ...

Du pratade med mej.
Jag såg.
Jag hörde.
Men jag kunde inte få in orden
i hjärnan.
Har det hänt er någon gång?
Ni hör allt men kan inte förstå
även om ni faktiskt uppfattar orden?

orkar inte skriva mer för blir ju bara massa negativt.

men du.
Jag älskar dej
och du är viktig för mej.
Jag vill inte att det ska vara såhär.
Jag vill inte du ska känna sådär.
Vi kan lösa det här.
Kan vi?
Hata mej inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0