Paniiik

Kaos

Jag mår inte så himla bra som ni kanske märkt.
Just nu är det hemskt för det där svarta gnager konstant.
Skolan känns verkligen hemsk just nu och jag känner verkligen
för att ge upp. När jag vaknar på morgonen tänker jag typ "oh nej. inte igen"
Det som får mej att gå är typ ni, ni som glittrar.
Det är plågsamt att vara i skolan för jag känner att jag är kass kass kass.
Jag ger nästan upp det här med psykolog för jag kommer inte kunna
bli det ändå för jag tror man måste ha phett höga betyg för det.
Jag skulle kunna tänka mej jobba på skitjobb och bo billigt
och byta jobb då och då just nu.
Jag vill inte må dåligt mer.
Jag vill jobba på att må bra men det finns varken tid lr plats.

Är nervös inför fredag.
Fredagar ska vara dagar man längtar till.
Dagar med god mat i skolan och sen helg.
Sol och glitter.
Nu är jag mest bara nervös.
Eller inte nervös.
Det är fel ord.
Rädd kanske?
Det känns läskigt iaf.
Antingen blir det vita ovaler
eller så får jag fortsätta
leva med smärtan och hoppas de
går över.
Jag är rädd, okej?

Men för att skriva nåt bra.
Jag har världens bästa pojkvän.
Helt seriöst.
Finns ingen bättre än honom.
Man kan inte vara mer osjälvisk,
snäll och underbar än han.
Jag har även massa fina vänner.
Massa massa fina.
Alla har det inte så lätt men dem ställer
ändå upp.
Och jag älskar er alla.
Tack <3