Paniiik

Ringar i plast

Ännu en mirakel människa
Jag vet inte vad jag tkr eller tror.
Förra gången trodde jag ju på det.
"Hon kommer lösa allt! Vi litar på henne"
Denna hon sa idag
"Vi litar på honom. Jag har stort förtroende för honom."
Jag tycker det känns ungefär lika meningslöst.
Jag tror inte det kommer göra någon som helst
skillnad. Vi har iofs bestämt att vi ska göra det
där läskiga nu. Det där som jag borde gått
med på för längesen.
Men det är läskigt och skrämmande.
Det känns plast.
Ni kommer knuffa runt mej ett tag till
och sen är jag för gammal för
att få plats och att för att få
ta eran tid.
För att ni ska lyssna.

Nu är jag nästan elak.
För jag vet att du faktiskt
bryr dej för jag fick dej nästan
att gråta idag.
Det viftade jag bort med att jag
ville vi skulle tända ljus.
Du får inte bry dej.
Inte så mkt.
Det är emot reglerna.
Era regler.
Jag vill du ska få.
För du är massa snäll.
Men du har inte riktigt kraften
att kunna hjälpa.
 
Men jag överlever.
Idag blir det såpbubbleblås
Promenad med dej<3
Och massor med saft.
Hoppas jag.
<3