nr 32

Det känns inte som jag borde klaga.
Just nu är det jag som ska vara tyst.
Ni och du har det mycket värre.
Det känns så.
Känns som jag ska vara stor och vuxen
nu när 2oo8 är här.
Inte alls vad jag känner för.
Jag känner mej fortfarande liten.
Liten och rädd.
Men det får jag inte visa längre.
Enligt mina tankar.
För som sagt.
Ni har det värre.

Årets första dag kunde inte blivit bättre.
Det var fint.
En puss kl. 0o.0o
Frun och hennes familj var här.
Och allt var lugnt och tryggt.
Dansande i snön.
Sen fick jag sova & vakna med dej.
Fint.
Vi stannade i sängen till ungefär 15.Oo
Jag mår bra i din närhet.
Allt var lugnt och fint och jag har
nog inte mått så bra på väldigt länge.
Inte i så långa stunder iaf.

På kvällen satt vi under varsin zebrafilt
och höll om varandra.
Två tända ljus som glittrade i stjärnorna.
Sval luft som virvlade på oss.
Bra prat.
Miiih, kommer leva länge på det.

Nu ska jag rita färdigt bilden på dej
Sen ska jag nog sova.
Lyssnar på hemvägen
Virvla med mej <3

God natt
<3





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0