Paniiik

Jag blir sur.
Helt jaewla förbannad.
Jag hatar det här.
Allt kan gå och dö.

Det vände sådär plötsligt.
Vet inte varför.
Först blev jag saknig.
Sen ledsen.
Sen helt arg.
Sparkade och slog och kvävde
skrik i kudden.
Jag orkar inte ha ont mer.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Sen vände det igen.
Jag blir rädd.
Sådär liten igen.
Du behövde hjälp
Du ropade
Och jag var hjälplös.
Kunde inte göra något alls.
Bara lågdär och bet mej i armen.
Totalt livrädd.
Sen låg jag och grät ivad som kändes som
evigheter innan jag tillslut somnade.
Jag hatar nätter.