nr 53

Hål i strumporna

Återigen ligger jag som en klump på golvet
Jag fattar seriöst inte hur det kan göra såhär ont
utan någon egentlig anledning. Det är helt sjukt.
Återigen säger jag till alla som lyssnar
att jag inte orkar mer, att det inte funkar.
Men jag ger inte upp.
Det är inte min grej.
Antar jag.
Det är inte vad jag vill.
Hur ont det än gör snubblar jag vidare
i värsta fall med några nya cirklar
Mörkret svävar.
Allting rör på sig.
Hoppar framochtillbaks.
Lamporna blinkar och dem.
Urk.
*dränka allt i musik*
God natt

Du måste vara blind.
För du kan inte se när löven faller ner.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0