Paniiik

I'm not sick but I'm not well.

Det går sådär
Framotillbaks.
Jag mår väl inte bättre
och jag vet inte om jag förstår
eller om jag inte gör det.
Jag mår nog, om jag vågar säga
det, ganska så skit.
Men det går att säga emot.
För så himla dåligt mår jag ju inte
och det finns alltid dem som har
det värre.
Det är ju förmodligen mitt fel
med för jag måste ju göra nånting fel.
Alla andra klarar ju av att leva
så himla bra och vara duktiga utan
att må dåligt och bli ledsen av
allt som sker.
Jag måste tänka fel eller något?
Tillåta mig må som jag gör.

Eller så får jag helt enkelt acceptera att
jag inte mår perfekt.
För som du alltid säger
så kan jag ju inte bli frisk
förrens jag inser att jag är "sjuk".

Skolan har börjat bli svår
att klara av nu.
Jag vill ju så sjukt gärna
vara duktig men jag orkar ju inte.
Jag gråter halva natten och tar ur smutsen
ur mig och när jag vaknar är jag så trött och kroppen
så ovaken att det tar några minuter, timmar, halvtimmar
innan jag ens kan stå på benen utan att ramla ihop.
Du ringde ju tillslut.
Det var bra.
Nu ska jag ta en mindre dos
och se om det blir bättre.
Men jag vet inte om jag vill.
För jag har tröttnat lite på det här.
Jag mår ju sämre nu.
Hallå?
Mina misstankar om att ni
gör mig till en robot ökar.
För jag blir ju så förändrad.
Humöret.
Mitt sett att se
på saker.
Och då blir jag rädd.
För det är ju inte jag.
Det är inte sån jag är.

Jag vill va snäll.
Jag vill va duktig.
Jag vill göra bra saker.
Jag vill orka.

Jag vill inte skrika
gråta och ha ont.

<3