Paniiik

Tusenfoting.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag gömmer mig.
Där under täcket bland alla
kuddarna.
Jag sitter fast.
Jag vill inte det här.
Jag vet hur det kommer sluta.
Floder i timmar och
irritartion över att inget hjälper.
Inte ens räddarna i nöden.
Just nu vill jag fly till
dig men det får jag inte.
Men ska du får bestämma det?
Egentligen?
När jag för engångs skull är säker
på att det faktiskt är det jag vill.
Men nu är det som det är.
Jag är fast här.
Kanske så det är bäst.
Jag behöver kanske tänka.
Jag har ju trots allt tvivlat.
Men jag älskar dej.
Du är verkligen världens bäst.
Du är världens tryggaste
och det är fortfarande du eller ingen.
Men det blir komplicerat ibland.
Men vi fixar det?
Vi fixar allt!
Eller hur?
<3