Paniiik

Mitten av svarta natten


Glittret faller nerför dina kinder och
jag känner igen paniken.
Jag bygger ett hus
Formar och anpassar
Försöker skapa trygghet
Omfamnar dej med hela själen
Vaggar dej i takt med livet
Håller fast dej mot min kropp och står
kvar i stormen.
Håller kvar dej så du inte blåser iväg
Har ingen aning om det är rätt eller fel
men jag gör så gott jag kan
När det slutat blåsa
viskar du
 tack, tack för att du förstår.
Men vet du?

Det är du och jag mot världen