nr 102

Koma

Jag är livrädd
Livrädd och tror att jag ska dö.
I natt kommer det ske.
Jag kommer dö.
Jag gråter i timmar till
de små vita gör så jag somnar.
Utan dem är jag vaken i timmar
Helt förstörd
Går runt i cirklar
Tyst tyst tyst
*banka och slå*
Ni kan inte nå mig
Jag hör er inte för allt oväsen.
Jag är rädd att himlen ska bli ett
hål och att allt ska frysa till is på sekunder.
Jag är rädd att såren på min rygg inte kommer
läka för att jag inte kan vara tillräckligt still.
Vad är jag värd?
Varför tycker ni om mig?
Jag är ointressant.
Jag har inga viljor?
Inga drömmar?
Eller har jag det?
Vågar jag ha det?

Jag älskar er iaf.
Jag bryter ihop hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0