nr 105

Ord jag inte kan stava till

Paniken släpper och det där
härliga svidandet tränger igenom.
Jag vet inte vad jag har gjort
riktigt.
Det ända jag vet är att allt är för mkt
Jag hanterar inte det här
Alla tittar på ränderna
o säger att de försvinner
och de går att trolla bort
Sån ångest har jag över det
Att ni ser det
och kommenterar det
Det är för mkt i skolan
För mkt av dem
För mkt känslor
För mkt ensamhet
För mkt av allt
Kvävda skrik
Jag orkar inte mer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0